Sökresultat - Sillanpää, Frans Eemil 1888-1964

Frans Eemil Sillanpää

| död_plats = Helsingfors, Finland | födelsenamn = Frans Eemil Sillanpää | yrke = Författare | nationalitet = Finländsk | språk = Finska | period = 1916–1956 | genre = | ämne = | rörelse = | noterbara_verk = | priser = | make_maka = | barn = | släktingar = | influenser = | influerade = | signatur = | webbplats = | fotnoter = }} Frans Eemil Sillanpää, född 16 september 1888 i Tavastkyro i Birkaland, död 3 juni 1964 i Helsingfors, var en finländsk, finskspråkig författare. Han erhöll 1939 Nobelpriset i litteratur, den förste och hittills (2025) ende finländare som fått det.

Sillanpää gjorde litterär debut med boken ''Elämä ja aurinko'' (”Livet och solen”) 1916, och fortsatte med romanen ''Hurskas kurjuus'' (”Det fromma eländet”) (1919). Hans största framgång kom med ''Nuorena nukkunut'' (”Silja”) (1931). Hans sista bok, ''Ihmiselon ihanuus ja kurjuus'' (”Människolivets ljuvlighet och elände”) var en delvis självbiografisk roman. I ungdomen studerade Sillanpää naturvetenskap vid universitetet i Helsingfors, vilket återspeglades i hans verk, där människan (individen) skildrades som en kugge i ett biologiskt maskineri. Levererad av Wikipedia