Sökresultat - Pigault-Lebrun.

Pigault-Lebrun

miniatyr|Guillaume Pigault-Lebrun. '''Charles-Antoine-Guillaume Pigault de l'Épinoy''', känd under pseudonymen ''Pigault-Lebrun'', född den 8 april 1753 i Calais, död den 24 juli 1835 i La Celle-Saint-Cloud, var fransk roman- och lustspelsförfattare, morfar till dramatikern Émile Augier.

Pigault-Lebrun begick i ungdomen åtskilliga snedsprång, på grund varav hans stränge fader två gånger genom ''lettres de cachet'' lät sätta honom i fängelse. Efter att ömsom ha varit soldat, aktör och språklärare, gjorde sig Pigault-Lebrun på 1790-talet känd genom dramer och romaner. Han försonades med fadern och innehade 1806–24 en tullsyssla. I ''Nordisk familjebok'' heter det: "P:s berättelser äro alster af en naturlig verv, en fruktbar fantasi samt en outtömlig, uppsluppen gladlynthet, men spela ogeneradt in på de plumpt frivola äfventyrens område. Intrycket försonas i viss mån genom det städse framträdande hatet mot allt förtryck samt genom glimtar af känsla". Bäst bland hans 24 romaner är ''L'enfant du carnaval'' (1792; "Fastlagsbarnet", 1851), ''Les barons de Felsheim'' (1798; "Baronerne af Felsheim", 1827–28), ''La folie espagnole'' (1799), ''Mon oncle Thomas'' (samma år) och ''Monsieur Botte'' (1802; "Herr Botte", 1817). Nästan lika stor framgång hade Pigault-Lebrun med sina lustspel och vådeviller, av vilka åtskilliga även i Sverige spelats mycket. Till de mer lyckade hör ''L'amour et la raison'' (1791; "Kärleken och förnuftet", 1801), ''Le petit matelot'' ("Den lilla matrosen", 1799), ''Les empiriques'' ("Charlatanerne", 1800) och ''Les rivaux d'eux-mêmes'' (1798; "Man och hustru sine egne rivaler", 1802). Pigault-Lebrun hopskrev bland annat en föga värdefull ''Histoire de France'' (8 band, 1823–28). Hans ''Oeuvres complètes'' utgavs i 21 band 1822–24. Levererad av Wikipedia