Sökresultat - Trueba, Antonio de 1819-1889

Antonio de Trueba

miniatyr|stående|Antonio Trueba, staty i Bilbao Antonio Maria de Trueba y de la Quintana, född 24 december 1819 i Montellana, Galdames, Baskien, död 10 mars 1889 i Bilbao, var en spansk folklivsskildrare, skald och historiker.

Trueba skickades för att undgå karlistkriget vid 15 års ålder av föräldrarna till Madrid, där han förde en hård kamp mot fattigdomen. År 1853 inträdde han i redaktionen för "La correspondencia autógrafa de España", där de bästa av hans pennas alster såg dagen. Hans vänner försökte kvarhålla honom i Madrid, men längtan till hembygden blev honom övermäktig, och han antog den honom erbjudna platsen som ''archivero y cronista del Señorio de Vizcaya''.

Truebas första diktsamling, ''A la torre de Loizaya'' (1845), är mindre betydande liksom de första novellistiska försöken i åtskilliga tidningar. Med ''El libro de los cantares'' (1851) intog han hela folkets hjärta, och många upplagor av boken utkom I ''El libro de las montañas'' (1867) lovsjunger han åter kärleken till hem och fosterland.

Romanerna ''El Cid Campeador'', ''El señor de Bortedo'' och ''Las hijas del Cid'' visar, att han saknade begåvning för denna genre, under det att han skördat välförtjänta lagrar genom sina folklivsskildringar inom trängre ram, såsom ''Cuentos de color y rosa'', ''Cuentos campesinos'', ''Cuentos populares'', ''Cuentos de varios colores'', ''Cuentos de vivos y muertos'', ''Cuentos del hogar'' och ''Narraciones populares''.

Alla dessa berättelser och sägner från Vizcaya är fina naturmålningar, folklivsskildringar av bland annat stadsbor, bergsbor och lantbor. Hans historiska arbeten, som företrädesvis behandlar baskiska förhållanden, är ''Historia general de Vizcaya'', ''Descripsión geográfica é histórica de Vizcaya'', ''Bosquejo de la organización social de Vizcaya'' och ''Los dias tristes'', historien om kampen för bibehållandet av de gamla "fueros". Levererad av Wikipedia